Rabalder.

Dagen innan julafton är traditionsenligt utstakad och väl planerad. Vi åker med mor och far hem, äter någonting gott (iår sushi), ligger vad kaminen ett tag och trängs med Amie i värmen, slår in de sista presenterna, hjälper mamma med att förbereda julmaten, myser och myser och springer omkring i all hemlighet och sist så klär vi granen till samma julskiva varje år.

Iår, dock, hade jag en uppgift till julen. Jag visste att det skulle bli svårt och till viss del så förstörde den mellan mig och den det gällde så pass att vi spenderade julaftonsnatten åt att skälla på varandra. Jag ångrar en hel del av vad jag sade men menade tyvärr också kanske lite för mycket. Det finns sådant jag inte tolererar och ofta handlar det om ett beteende. I det här fallet handlar det om ett beteende som är så inflytelserikt att det förändrar ett annat beteende och självklart, av min ilska att döma, till det sämre. Jag är orolig för att ett beteende ska ha fått ett annat och tillhörande värderingar att ha rämnat. Den slutsatsen drar jag av att någonting du aldrig skulle ha gjort för ett par år sedan låter du nu hända konstant runt omkring dig. Du låter det hända människan du påstår att du älskar mest i hela världen. Jag tittar på och jag skrumpnar ihop en aning för varje gång det glittrar i dina ögon och någonting domnat och otäckt sänker sig över omgivningen.

Jag är rädd att det nästa gång är någon annans ögon som glittrar och det är du som domnar bort.

MOSCOW! Så mycket kärlek. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta.

Efter den ungefärligt tvåveckiga extremt nära psykos-ångesen är tentan skriven och ligger förmodligen där den ligger över lovet. Har jag satt ett kommatecken fel är jag definitivt underkänd. Har jag på någon punkt tänkt fel är jag mer än definitivt underkänd.Kriterierna för den här tentan var nämligen 100% rätt för ett G.

Då min matematiska skräck är väl känd behöver jag väl inte gå in på de senaste veckorna som istället kan sammanfattas som dåliga matrutiner (enbart mitt fel), ständig irritation,smuts, allmänt dålig fokus och daglig gråt och förtvivlan. För jag vet ju att det är kört. Det har inte gått. Frågan ärväl mer hur mycket man borde ägna julllovet till att plugga inför omtentan än att slappna av och må bra.

Och så är det dethär med julklappar. Idag köpte jag min första julklapp. Förvisso var den bra, MEN den var min första. Jag har extremt många att köpa julklappar till, men har ingen aning om vad det ska bli. Men, det är två dagar kvar till att trängas med alla andra som tänkt (eller _inte_ tänkt) likadant.

Sicksackade runt på stan. Frös. Kände julkänslan krypa in för att stanna. Såg flera kända ansikten. Hamnade på Unico och fick flera fina kramar på rad. Myste med kaffe och flytande planer på, just det, planering. Det var härligt.

Och nu sitter jag här med julbakningsscheman på halv-g inför morgondagen och insnöad på julklappstipshemsidor. Det finns verkligen äckligt många roliga julklappar man glömt, jag rekommenderar verkligen att spana på tex 

http://www.presentjakt.se/c/i/593/hus--hem bara för att. Men VAR hittar man alla de här sakerna? Mkt bittert om det bara är nätbeställningar som gäller nu innan det smäller. Liksom.

Gnghh. ;)

Vänta, jag kanske ångrar mig en smula. Fast bara en smula, inte mer.

Om jag anförtror dig, som jag litar på, att någon eller några har varit uppriktigt otrevliga mot mig vid ett eller flera tillfällen - vad finns det då för en enda, liten anledning för dig att ens vilja växla ord, än "gärna" umgås med denna någon eller dessa några? Än en ynklig anledning till att vilja spendera den sista fredagkvällen innan julafton med någon eller några?

Denna någon och dessa några ses ofta jaga i samma flock. Det är en slags människa det handlar om. Taktiker. Ett sätt att vara på och med detta sätt möta andra människor. Jag är inte någon till att undervisa i sagan om människan, men jag säger det att det gör mig hårt förbryllad att någon man litar på (du) gärna umgås med människor som gjort en illa (någon, eller några).

Har gjort flera misslyckade försök till julpyntande. Något av det bästa jag vetat, men där glädjen och entusiasmen liksom försvunnit. Kan bero på att min käärl inte är så värst into det här med pynt och krams och när jag bodde med systern som är VÄLDIGT into krimskrams så var det en helt annan historia. Vet inte, men det går inget bra alls att försöka få lägenheten röd och fin.

Det är väl någonstans (har inte kollat kalendern på några dagar) runt mitten av december - och inget pynt, inga julklappstankar, ingen julmarknad. Var är julkänslorna? Var är jag?

Har iallafall sett tomten ett par gånger. Sneglade på honom när jag var i trängseln i Gränby centrum härom helgen. Han verkade ha det bra, glögg och pepparkakor och glada ungar hängandes i armarna.

Det kanske är så enkelt att allt det här lossnar efter tentan. Jag är så nervös att jag inte ens satt mig ner en enda gång och verkligen försökt träna. Men,

det går inte.

Lock och stopp.

Jag hatar räkningar. Helt enkelt. Utan vidare förklaringar.