Någonting avklaras och någonting annat dras igång. Livets finurliga sätt att visa 'vem' som bestämmer.

Det är ännu för tidigt men jag vågar ändå blicka framåt. Liksom desperat, för att få den där lilla men lockande känslan av värme och grönt. Det välkända kittlande och väldoftande som ständigt nybäddat välver sig under fötterna om sena vårar. Den där svala och nyfödda doften av grus och solnedgång. Värmen som lägger sig som en slöja över hår, rygg, armar. Drar fram fräknar och färg ur vitt och strävt. Från och med det att juli börjat stega sig fram börjar det falla på plats. Allt det är ingenting annat än magiskt. Självklart men alltid lika oväntat.

Kanske handlar det om överlevnad. En instinkt som vaknar till när det behövs. Något att sukta efter när det utan varning, från och med imorgon, blir dags att gå till doktorn med en nyväckt alien någonstans i mitten. Jag trodde att den försvunnit men idag runt lunch visste jag att jag haft fel. Det är verkligenverkligen något fel i mig.

Men våren och sommaren kunde inte bry sig mindre. De kommer oavsett allt och inget ändå.

Magiskt fin vinterdag som trots iskyla och tung snö fick med sig många fina rader till historien. Imorse vaknade jag lite tidigare än vanligt en ledig dag för att spontanåka till Stockholm för att träffa en kär gammal (dock ung) vän från söderut som dagen till ära testat sina gyllne vingar för framtidens skull. Fint tyckte jag och firade med en lussekatt som spann inte lika högt som jag. Väl tillbaka i min lilla stad var det besök och bedömning hos sjukgymnast vilket gick bra och jag lovade att börja träna två gånger i veckan. Sen var det julkortsskick och lite inhandling av middag. Knappt två timmar senare fick jag besök av en annan fantastisk och sprudlande personlighet som jag är så himla glad att jag hittade igen den där dagen, säkert nio år senare. Märkligt det där att livet aldrig upphör att förvåna en. Och spännande!

FIXED IT! :D Tenta och praktiskt prov blev godkända. Är härmed nationellt kliniskt slutexaminerad. Nu kanske det går bra att äta, sova, tänka & leva igen. Firar med att lyssna på Plura och njuta av en el grande sushi-middag. Lycklig- trots att det inte är riktigt klart än. Men innan jul kan man unna sig att vara iallafall lite hoppfullare än senast.

Idag låg jag kvar under täcket så länge det bara var möjligt. Tio bitande minusgrader satt som klistrade mot fönstren, allt medans solen gjorde sitt bästa för att dölja dem. Jag drack det grönaste te jag någonsin druckit och tog ett beslut runt halv tio om att det var dags att inleda dagen.

Flera födelsedagar följs av jul, praktiken är i fullgång och snart är det seminariestart. Har inte klurat ut än hur allt ska hinnas med. Det visade sig att den skriftliga NKSE-delen blev godkänd och igår gick mittbedömningen på praktikplatsen långt över förväntan. Så egentligen vore det okej att pusta ut litegrann, men det vågar man i vanlig ordning inte. Bäst att vänta.

Alltid bäst att vänta.