Långsamt på väg tillbaka till verkligheten. Ledig några dagar, flertalet saker att ta tag i. Och bäst av allt är väl kanske att alltidhägrande maj nu faktiskt är inom räckhåll. Sen är det dags att börja prioritera in i detalj. Den är åter tillfälle att påminna sig om att stundande vår och sommar kommer i originalform: Har aldrig varit och kommer aldrig igen.

Ta vara på!

Kurerar mig med honungsvatten och konstig, nostalgiframkallande musik. Låter isande likt min gamle favorit genom alla, alla tider, James Grundler. Klarade idag en tur till närbutiken för att köpa nässpray, väl hemkommen helt genomsvettig och svimfärdig. Med en svidande hals och puls bortom det igenkännliga. Vet inte vad det är, bara att min hjärna, bit för bit, tycks ödeläggas i denna grava form av "förkylning".

Förj*vligt.

Här sitter man och väntar på stora tider. Vår, valborg, begynnande semester - min första riktiga semester NÅGONSIN, balkongplaner, lugnare på jobbet, väl och vila. Förkylning och halsont var ju redan förbi sedan förra månadens katastrof. Förbi, sa jag.

Nej men självklart inte.

Här ligger man, vek och rödmosig och märkligt ödmjuk inför världen.

Förvisso finns ju gyllne undantag.

När man ligger såhär nedslagen får man osökt tid för reflektion. Jag brukar gilla sånt. Eller, mer än så för att vara ärlig. Om det nu är värt det. Det är bara det att tillfällen för reflektion har glesnat på sistone. Det har blivit så konkret, allt. Sådant som inte "är" tycks sällan värt att ta sig an.

Ett sista försök att kvickna till, första koppen kaffe på 3 dagar. Får se varthän den bär mig.

Sjuk. Igen. Riktigt dålig faktiskt. Inför en helg då jag sett FRAM emot att jobba.

Längtan efter lövsprickning, en av årets höjdpunkter, är stor. I väntan på den roar jag mig med välbehövligheter såsom styrketräning, balkongbygge, ljuv musik. Två sorters jobb. Och mangosmoothies.

Happy friday 13th ;)