För första gången på länge är faktiskt allting bättre än man kunde önska. Det finns ingenting nu som jag önskade vore annorlunda, nja, inte för att det är tvunget eller livsviktigt iallafall. Människor nära mig mår bra. Alla sjukdomar verkar backa tillbaka, något man först trodde skulle vara helt omöjligt och snarare gå åt det andra hållet. Men det går. Man kan bara stänga käften och vara tacksam som aldrig förr.

Det är så mycket "på riktigt" som blåser omkring här på gatorna, som man springer in i av misstag eller planerar in i detalj. Det spelar ingen roll. För det händer.

Idag måste ha varit sommarens första dag. Vi kämpade i timmar med den stora, stora tårtan för att alla skulle bli nöjda. Hälften av de som skulle komma kom, men varför anstränga sig för att räkna med var andra människor befinner sig en dag som Valborg? Vi hade det förtjuuuusande i den gassande solen, med både hundar och random bebisar som till synes precis lärt sig gå. Plinkade lite gitarr, njöt och begav oss hemåt. Stan har "typ" blivit en plats man inte gärna besöker såna här dagar. Längre. Stök, skråp och bråk. Och kids som inte har lärt sig supa. NEJ! Då stannar man hellre i sin ljuvliga lägenhet med sin ljuvliga käraste vän, pysslar, fipplar fram en bra film att försjunka tankarna i och dricker inget annat än......vanligt vatten. Fantastique.

Dagen började med ett långt segdraget smärtsamt uppvaknande som jag aldrig trodde skulle ta slut. Var beredd på att faktiskt inte klara av att ta mig upp ur sängen över- huvud- taget. Men mirakel sker. En timme från det satt jag i Gemzellsalen inför en demonstration av nutritionslärarens allra bästa mätmetoder. Vi skulle alltså lära oss att mäta upp vad våra (eg andras) kroppar består av. Vi fick ställa oss på coola vågen, som räknade ut vår fettprocent, muskelmassa, benmassa, vätskemassa och allt vad det var. Vi klämde och mätte hudveck på varandra och räknade tills vi storknade. Extremt kul att veta hur stor fettprocent man har, inte tala om muskelmassan..

Med söndernypta hudar begav jag och B oss till Gränby centrum för att hänga de följande två timmarna innan jag var tvungen att cykla hem (I REGNET) för att förbereda mig på att jobba kvällen ut. Det visade sig vara tre timmar, så glädjen var stor över att få komma hem till stora kramen, en superbt lagad middag och sjunka ner och...bara vila.

Nu peppar jag med kaffe för att gå över till grannarna och ordna smörgåstårta till imorgon.

SMASK

Läste i UNT om hur ljuset som våren för med sig kan påverkan oss "känsliga" nordbor. Det är inte nog med att de maligna melanomen tydligen fortsätter att öka och pryda våra kroppar, detta utan att vi egentligen hinner förstår att det kan vara en rätt massiv hälsorisk. Nej, man fortsätter pressa i solen, helst just mellan klockan 10-15 då den ska vara som mest skadlig.

Otroligt.

Nej, utan ljuset kan också enligt UNT's  källor ge depressioner, oförklarlig trötthet, brist på ork och känslor av hopplöshet.

...är det inte snarare så att årstiden inte spelar så jävla stor roll utan själva förutsättningarna inför vår som höst som vinter som sommar?

Den som lever får se.

Nu ska jag stimulera mitt centrala nervsystem med ytterligare en efterlängtad kopp kaffe..

Det var ganska länge sen jag träffade Sockan. När M och jag bodde i Sunnersta hösten 07 efter flykten från Flogsta så började vi bli ganska goda vänner. Även om det bara var ungefär tre månader så räckte det för att bli något slags kompisar. Efter två och en halv månad hoppade Sockan, till allas förvåning, upp i mitt knä. Förvåning eftersom hon nämligen inte alls är någon knäkatt, med undantag för hennes one and only älskade matte. Nu när vi inte bor under samma tak länge tror jag inte att mitt knä någonsin kommer att vara lockande igen. Men tack för den fina tiden, lilla katt. Vi ses nog igen vid nästa Sunnersta-besök.

Det har börjat härjas inför Valborg och jag måste säga att det är ett hyfsat härligt härjande. Tog en öl  med B & D i eftermiddagssolen vid ån för att få någon slags ordning på torpet. Det har blivit en tradition att förbereda smörgåstårta kvällen innan och sen på självaste morgonen ses över en läskande drink för att dekorera den till fulländan. Detta följt av timmars njutande (ätande).

Det verkar bli fler än vanligt denna Valborg, the more the merrier, och solen har ju faktiskt lovat att vara med.

Idag har vi gått en kurs i sjukvårds hjärt- och lungräddning. Slitigt, nyttigt, svårt men skitbra. Man känner sig extremt taggad på att rädda människor och det är ju sjukt bra att veta hur man beter sig om någon ramlar ihop framför en i kön på ICA..

Under gårdagen besöktes en närliggande urskog, närmre bestämt Fiby. Stora träd, mycket mossa, bäckar och slingerstigar. Jag njöt i fulla drag. En gång skogstroll, alltid skogstroll.
Det blir allt grönare på kvistarna runtom i parkernas träd. Körsbärsträden har slagit ut nere på stan och det var drömlikt att svischa förbi igår och bländas av de små rosa skönheterna mot den grå asfalten. Det är en av mina önskningar, att få ha ett körsbärsträd en dag. Minst ett. När jag var mindre ville jag ha en stor silverpil när jag skulle bli stor och ha egen trädgård. Och ett vattenfall. Vi får se hur det går med de drömmarna. Man kanske inte ska bli så besviken om det blir en och annan maskrostuva och på sin höjd ett fågelbad. Make the best out of it, liksom, men ett körsbärsträd en dag... det ska väl inte vara helt omöjligt?

(ps: jag läser dina ord också!)

Vi inledde morgonen med att samlas chez vous för att göra den fruktade duggan. Och det funkade ju fina, med åtminstone två och en halv fungerande hjärnor. Får väcka den andra halvan en annan dag. Det ska bli varmt, spår rapporterna, men jag vaknade med ont i halsen och lyckas inte få det att vekna. Ska försöka med lite varmt att dricka. Sedan beger vi oss, hela packet, ut på landet för föräldrakramar, krocketturnéring, gitarrspel och good times. Är smått misstänksam mot den ihärdiga blåsten utanför men antar att den ger med sig. Man har ju sina metoder..

god musik och god sol är dagens viktigaste näring 

Dagen har riktigt släpat sig fram, dock i solens sällskap. Temperaturen har tillåtit bara fötter på balkonggolvet och en hel del pyssel med de gröna vännerna. Jag trodde verkligen inte att någon av dem skulle överleva en vecka i min vård, men flera av dem har redan fyllt ett eller ett par år. Ganska fantastiskt.

Har gjort lite random skolarbete, men kommer liksom inte längre än så. Vill inte göra någonting färdigt utan mer komplettera och komplettera i oändlighet. Feg, som vanligt.

Syrret hälsade på igår afton och vi planerade den traditionella valborgssmörgåstårtan och alla härliga inköp inför projektet. Allt som behövs sen är sol och en något varmare temperatur för att kunna vara ute.

Och det är väl på tiden att det ställer om sig när det faktiskt SNART ÄR LOV FÖR DEN HÄR SOMMAREN

^^

Telefonen ringer och ringer och RINGER och......fortsätter ringa och ringer fastän personen på andra sidan borde fatta att det blir inget men hänger kvar ändå för anledningar jag inte vet och verkligen inte orkar tänka på.

Det får fortsätta ringa tills det tystnar. Jag vill ha tystnad. Huvudet har tjocknat igen, den här gången inte av allergisk anledning men andra tankekliande ämnen som gör att jag kan inte koncentrera mig på annat just nu. Jag är ledsen, men det går inte.

Snälla, bara lägg på luren.