Idag gick vi en obligatorisk kurs i hjärt- och lungräddning dels för barn 0-1 år samt 1 år-puberteten. Vi har alltså under 3 timmars tid varit försjunkna i hur man ger så effektiva bröstkompressioner och inblåsningar som möjligt.

Kursledaren visade en kort film där en liten flicka sätter en bit godis i halsen men räddas i sista sekunden av sin mamma.

1) Flickan satte i halsen, kunde inte hosta, stannar upp, får panik och tar sig för halsen som att hon är på väg att kvävas.

2) Mamman springer in i rummet för att det blev plötsligt tyst, får panik men ber flickan att hosta, vilket hon inte kan, så mamman "kavlar upp ärmarna".

3) Mamman ställer sig bakom flickan, lutar henne framåt med ena armen om henne och dunkar henne fem gånger i ryggen, men ingenting händer.

4) Mamman knyter höger hand, lägger den precis mellan flickans navel och bröstben,täcker den med sin andra hand och trycker hårt mot flickans nedre lungtrakt fem gånger. Luftstöten gör att godisbiten trycks upp och flickan börjar hosta.

Och sådär ska det ju gå till. Mina 6 kurskamrater skrattade högt åt vissa scener i filmen och tyckte att det var jättetöntigt. När kursledaren tryckte på stoppknappen satt jag halvt tårögd och av någon anledning DJUPT berörd.

Det här med att vara udda..

Jag undrar om någon vet hur jag kan få tag i någon av böckerna:

Änglar, av Wolfgang Weirauch eller Människan och hennes ängel av Rudolf Meyer? Är på hetjakt efter juleklapp till en mamma som funderar en del kring ämnet. Eller kanske någon har något annat tips som man skulle kunna ge en person med änglatankar, då får man gärna dela med sig till mig!

Äntligen delar någon med sig av gamla The Din Pedals (r.i.p) på Youtube och gör det möjligt för mig att dela med mig vidare. Man tackar och bockar. Och älskar man inte den här rösten vet jag inte om man är riktigt.. riktig.

Hans ljuvlighet vann den omsusade auktionen till slut. Han vann den, kramade om mig och sa att nästa gång det är konsert ska han följa med mig. Sen la han en hallonbåt i min hand och svischade iväg in i en orkan av skolarbete som sträcker sig förhoppningsvis inte alltför långt in på natten.

JAG ÄR SÅ GLAD!

Inte nog med det, utan dagen bjöd även på julmarknad på flera av stadens små torg och utsökt kaffe, vegankaka och pratstund med J på mysbelysta Ekocafét (tacktacktackdetvarfint!). Eftermiddagen avslutades med ett enda stort fyrverkeri över Botaniska trädgården. Och när regnbågens alla färger regnar ner över en sådär blir man ju alltid lite extra lycklig i höstmörkret.

Igår var jag matt. Fattade inte riktigt vad som var vad. Inte förrän fem mil ut från stan förstod jag att vi var påväg mot varmt och tryggt. Väl framme fick vi kaffe, pepparkakor och kramar. Vi byggde julstjärnor, plockade fram tomtar, städade fint, drack glögg och pratade julklappar. Modet är igång något mer. Nu vet jag att det har börjat.

Så, glad första advent!

Det ska vara lite skakigt, lite suddigt, lite äkta; lite live

Jag kan inte sluta längta efter blåa dagar när vädret beter sig såhär. Efter några om och men beger vi oss ut på landet och hälsar på resten av familjen. Höjdpunkten tros bli M's citronfisk, något som kommer överraska lilla mamma eftersom hon fullkomligt ääälskar den där citronfisken. Jag har noll planer, förutom att krypa ner under kaminen och drunkna i varmluft. Idag är jag trött och ganska.. ledig. Lite för ledig för att det ska vara sant.

Långsamt, långsamt, långsamt framåt. Dagens praktiserande började klockan två och sträckte sig till halv tio, när jag äntligen fick komma loss, kränga mig ur dom vita sjukhuskläderna och fly ut i den friska novemberluften. Dagen var givande, jag har fått träffa flera nya små människor. Överburna, underburna, tvillingar, "bilirubinerade", rödrosiga, hungriga och sovande. Alla de slag. Den yngsta var född runt tio imorse. Vi har hjälpt till med amning, klämt på stora magar, tagit blodtryck, lyssnat och tittat och sett till att det har gått rätt till.

Det känns som en bra avdelning, det här.

Klockan är snart elva och jag är nyss hemkommen. Ska försöka droppa i mig lite kaffe för att hålla ögonen öppna. Jag är nyss klar med alla uppgifter och plötsligt känns det som att hela helgen har gått förbi!