Det var ganska länge sen jag träffade Sockan. När M och jag bodde i Sunnersta hösten 07 efter flykten från Flogsta så började vi bli ganska goda vänner. Även om det bara var ungefär tre månader så räckte det för att bli något slags kompisar. Efter två och en halv månad hoppade Sockan, till allas förvåning, upp i mitt knä. Förvåning eftersom hon nämligen inte alls är någon knäkatt, med undantag för hennes one and only älskade matte. Nu när vi inte bor under samma tak länge tror jag inte att mitt knä någonsin kommer att vara lockande igen. Men tack för den fina tiden, lilla katt. Vi ses nog igen vid nästa Sunnersta-besök.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En semester har passerat men sommaren klänger sig trilsket och kanske något ursäktande kvar vid knutarna. Jag har grubblat ganska mycket de här månaderna och grubblar till viss del fortfarande. ...

Äntligen en dag som kan räknas som okej. Jag grät varje dag i tretton dagar fram tills igår. Mitt huvud har varit fyllt av mjuka tassar, fingrarna genom pälsen en sista gång och särskilt fullt av den vassa kanyl som leddes in i blodet på älskade lill...

  Älskade trollunge, nu sover du under liljor, sippor och hyacint. Aldrig mer dina mjuka öron, djupa suckar av välbehag, våldsamma pussattacker eller huvudet uppmärksamt på sned. Aldrig mer trängas framför braskaminen i vintertid och slumra i en k...