Imorgon ska vi tydligen med båten till annanland. Jag säger HÄRLIGT med lite äventyr och en och annan Finlandsbris. Återkommer troligtvis helnöjd imorgon eftermiddag, förutsatt att det blir en färd som inte inspirerats av dagens hemskheter på Nilen.

Att lyckas ha sönder en hiss.. Av alla människor.. Överdjävulskap.

Igår kväll överrumplades jag av en helt ny känsla i anslutning till konserten. År efter år har jag i ensamhet vallfärdat med hjordarna av fans och haft lika jävla kul som om jag varit 100 personer. Det har liksom inte rört mig i ryggen, för själva musikupplevelsen tar ju upp allting. Timmarna igenom rör man sig igenom hela känsloregistret och hur ska man då kunna tänka på annat? Då krävs det ju liksom att man är solo och kan koncentrera sig på huvudpersonen och huvudpersonens röst. (Plus att ingen annan har delat min entusiasm inför de här tillfällena, då har det blivit att man bokat sin biljett själv.)

Men. Igår var ensam inte stark. Igår var ensam svag.

Kvällen, däremot, bjöd på en enastående show. Mr. ordkonstnär verkade något trött men nöjd och tillfreds och Uppsala visade sin uppskattning tusenfalt. Några småsaker som jag däremot retade mig på var 1) den tilltagande ryggvärken, som vägrade ge med sig trots mina två vänner ibuprofen och paracetamol, 2) mycket unga människor som har fått för sig att skrika är grejen och skriker rätt ut, väntat som oväntat, så gällt de kan, ungefär som i skräckfilmer, 3) andra unga människor som, tror dom, lite "smidigt" försöker tränga en ifrån sin plats samtidigt som de skämtar om det genom att grymta med sina små ansikten som fortfarande har embryodrag och låtsas att man inte existerar, 4) samma unga människor som tjuter "MEN GUD, DET ÄR INTE SANT" och himlar med ögonen bara för att det står en störtskön typ 65-årig dam framme vid scenen och dansar och har stenkul, 5) trängsel överhuvudtaget, 6) människor som efter en konsert har starka åsikter om varför artisten skulle ha valt andra låtar och hur dåligt allt lagts upp och hur långtråkigt det blev - varför tänker man inte att om artisten väljer vissa låtar kanske låtarna betyder något särskilt för artisten och hade sin plats just nu och bara för att inte varenda jävla låt på den NYA plattan var med kanske det inte betyder att artisten vill vara jävlig utan kanske bara att denne tycker att vissa av de nya låtarna inte är mogna att framföras riktigt än. Man kan ju istället vara glad att man får vara med på resan och dela det som artisten har tänkt ut, just för det här tillfället. Klaga och sprida sur stämning kan man ju göra hemma och inte på väg hem från en fantastisk spelning, en meter framför mig.

Ryggvärken tilltog även under natten. Att försöka ge sig ut på praktik imorse var lönlöst, så det blev sjukanmälan. Idag har jag varit rädd för att gå, ifall det är någon stackars, liten nerv i kläm eller vad som helst som kan vara direkt dåligt. Har mest legat ner, förutom en paus i form av Indisk lunchbuffé (smarrsmarr) och en kort sväng genom Svartbäcken. Väl tillbaka börjar det bli dags för någon form av julstädning. Jag hoppas och önskar att den känslan kommer att hålla i sig!