det ska vara så fruktansvärt kvävande att sitta en måndagkväll med ett PM som ska vara klart till på torsdag. Det är inte ens imorgon. Ändå är jag hur stressad som helst och blir ännu mer stressad av all STRESS som dyker upp här och var och lite stress här och lite stress där och sen lite stress till jul och ännu mer stress till nyår och förstås stress över det nya året i helhet och stress över nya årets praktikplacering (kirurgi) och kanhända någon stress över nya årets årliga gåva (+1=27) som man helst vill glömma och stress igen över seminarieveckan i januari och att det blir noll till jullov och inte att förglömma stress över ryggen och hur ont det gör och vad det är som gör ont och stress över vidareutbildningen som jag måste gå för att få jobba med det jag drömmer om och mer stress över det ÅR man måste vara yrkesverksam också. Det är inte lite. Klockan är snart 23 och jag är helt slut av att pulsen spottar på mig, kallar mig dum i huvudet och mattar av min kropp så att jag blir för slö för att tänka.

STRESS.

SEMESTER?

..till den som vet precis den skada det orsakar men som inte verkar bry sig om det. Jag vill inte få mina kvällar helt jävla förstörda på grund av att gissningar ligger och pyr i ett hörn som sen inte visade sig vara ett hörn utan mitt i förbannade jävla centrum.

Jag är trött.