Äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, äntligen klar med mitt PM. Att komplettera räknar jag ändå med, det får man alltid, så frågan är om jag inte bara ska skicka in det.

M är förbannad över att en gitarr han vann på Tradera som kom fram idag inte ALLS var vad han hade förväntat sig. Säljaren hade lovat att gitarren var i fint skick, när den kom fram var det flera sprickor i den, en limning är på väg att släppa, det fattas en del, och så vidare. M ringde upp snubben som var grinig och påstod att skadorna måste ha skett under frakten. Jaha. Så, vad som händer är att M vill reklamera köpet. Snubben går inte med på det utan istället säger han att han kan reparera gitarren eller skicka en annan. Han vill vidare att M tar kort på gitarren och skickar till honom, så nu hör jag kamerablixtar och diverse svordomar om vartannat i bakgrunden. M är förstås trött på hela alltihopa och vill ju bara ha tillbaka sina pengar.

Jävligt, jävligt långsökt. Vet NÅGON hur man beter sig i den här situationen? Har man någon som helst rättighet eller är det bara att finna sig i att tid, pengar och förväntan liksom bara.. dör. Rakt av.

För en sekund sen skrev jag under det sista på skadeanmälan. Om en liten stund ligger den i brevlådan. Skönt att ha det någorlunda ur världen, bland det värsta som finns är att ha papper hemma som ska skickas som man verkligen inte orkar eller har tid att ta itu med för att det är så omfattande.

Han som körde har väl glömt mig vid det här laget. Kanske tänker han på det någon gång ibland när han närmar sig en korsning vid gryningstid. Jag vet inte hur människor gör i de här situationerna idag. Skulle jag köra på en annan person hade man väl nästan flyttat in hos människan bara för att försäkra sig om att den mådde bra. Eller så förmodar man att den som skadats inte vill ha med en att göra och liksom håller sig undan.

Svårt. Det ska bli spännande att se vad Länsförsökringar har att säga om saken. Vad som egentligen gäller med deras olycksfall- och sjukförsäkring. Det känns lite olustigt att några veckor efter att jag i valet och kvalet BESTÄMT mig för att 'fan jag betalar väl och blir fattig' ifall något skulle hända, så händer det. Tur, ibland, att man är av den lite harigare sorten.

Tips, som ett litet vardagsplus, för den som funderar på att vandra ner mot stan så sitter det en man på en bänk på gågatan. Med sin gitarr. Det är helt fantastiskt. Vi bara stod där och njöt i fulla drag. Det är VÄL värt att gå ner och lyssna på honom!

Ja, så kan det ju också vara förstås.