Igår natt, helt utan förvarning, vaknade jag säkert fem gånger med en stegrande värk i halsen. På morgonen var det hög tid för Ipren, som hjälpte så pass att jag klarade av att pallra mitt slitna arse ner på stan för att lägga några bitar på plats. Gömde mig under luva och halsduk för att undvika att flasha mina grå kinder och rödsprängda ögon. När jag står i rulltrappan på väg upp på Indiska hör jag plötsligt ERICA! och är ju mer eller mindre tvungen att hälsa på en klasskamrat på väg ner, som också var ute i sista minuten. Som tur är var det dagens recognition. På IKEA är man tack och lov alltid anonym.

Idag kommer mamsen in till stan. Pappa ringde halv nio och frågade om någon av oss ville cruisa med honom upp till Malung (Malugn?) men på grund av att vi sov i våran stora förkylning sa vi tack, men nej tack till det fina erbjudandet. Jag ska ut på lite "lokala" angelägenheter, satt ju uppe till 02 och slog in paket.

En ny grej är det här med nysningar. Jag har ju alltid skyllt på någon hemlig allergi men nu vet jag att nysningar, särskilt skrik-nysningar, är ett idiotsäkert tecken på sjukdom. Stackars grannar, idag är nämligen nysningar dag II. När det är som värst.

Har jag inte nämnt det tidigare kommer bror med familj och firar jul med oss i år. Nytt och härligt, ser fram emot att leka med kidsen. Man är ju trots allt halv-faster!

Solen lyser till då och då. En kaffe till sen börjar det bli dags att bege sig ut på ännu ett dagsäventyr. Ikväll är det tid att fördjupa sina halvkonstnärliga projekt som påbörjades under gårdagen. Känslan inför det här är något slags skräckblandad.. iver.

Det är oerhört svårt att vara kreativ och mångsidig när man slår in paket och bara har Uppsala nya tidning som inslagspapper! Rädda miljön, liksom :)