Under åren har jag utvecklat en särskild förmåga, nämligen att i tid och otid se riktigt dum ut. På grund av petitesser eller katastrofer. Att inte vara påläst, sällan ha något bra att säga, brist på tid för tanke innan tal. Så, här vadar man omkring bland wellpapp, viktiga papper och tomma kartonger. Och ser dum ut. I ett mulet maj, med tonvis uppgifter tills imorgon och med en önskan om att en liten, envis kraft ska komma och rädda mig undan allt det här.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En semester har passerat men sommaren klänger sig trilsket och kanske något ursäktande kvar vid knutarna. Jag har grubblat ganska mycket de här månaderna och grubblar till viss del fortfarande. ...

Äntligen en dag som kan räknas som okej. Jag grät varje dag i tretton dagar fram tills igår. Mitt huvud har varit fyllt av mjuka tassar, fingrarna genom pälsen en sista gång och särskilt fullt av den vassa kanyl som leddes in i blodet på älskade lill...

  Älskade trollunge, nu sover du under liljor, sippor och hyacint. Aldrig mer dina mjuka öron, djupa suckar av välbehag, våldsamma pussattacker eller huvudet uppmärksamt på sned. Aldrig mer trängas framför braskaminen i vintertid och slumra i en k...