Musse har flyttat in. På obestämd tid. När grannen behöver hjälp kan man ju inte låta bli att öppna dörren. Och en så charmerande monsieur le petit chat sen.  Det tog en kvarts sniffande genom lägenheten innan han låg i soffan som om han aldrig gjort annat.

Vissa dagar vet jag bara inte vart jag ska ta vägen. Som dagar när jag råkar föras samman med idioter. Särskilt när idioterna får mig att må extra dåligt och stressar sönder hela förmiddagen OCH lunchen OCH eftermiddagen.

Jag tycker inte om att bli snäst åt. Vem tycker om det? Vem snäser åt människor och tror att det är helt okej? Som att man gör en annan människa en tjänst genom att vara otrevlig. Idag blev jag snäst åt och förtjänade det inte ens. För att jag inte kunde räkna ut en matematisk formelvariant i huvudet tillräckligt snabbt i en så lagom pressad situation.

Man åkte tillbaka rakt ner i skolbänken till Pythagoras sats, sinus och cosinus, hypotenusor och x-led. Velade lite, skämdes lite. Kände sig aningen värdelös.

Hon var så otrevlig att jag faktiskt önskar att när hon får lov att gå hem på grund av punktering på cykeln och det börjar regna så regnar det rakt ner i kragen och klacken går av på skon och det är så sjukt kallt i kragen och längs ryggen och stenskott på glasögonen och en bilist stänker upp en lerpöl och  det blåser upp till storm och det känns rent ut sagt förjävligt.

Lika förjävligt som det gjorde för mig när jag kom hem och tvivlade på utbildning och existens.

Kossa.