Kvällsbad med underbara Butterball från Lush och några tända ljus. Världens bästa lyx. Kunde nog inte bli ett bättre avslut på dagen som började med en radialis på 104.

Äntligen är den sista orkidéen badad. Det är lite som en ömhetsritual, att sänka ner dem i de där baden. Det tar totalt en och en halv timme, minst, där var och en av växterna ska få dricka i sisådär fem till tio minuter i var. Varenda en blir sprayad, inte ett blad glöms bort. Nitton stycken är de små liven.

Ja, det låter ju lite dumt och överpyssligt såhär i efterhand. Men har man skaffat dem är det liksom finast att ta hand om dem ordentligt.

Kvällen är varm och stabil. Och ensam. Det lutar mot en storstor kopp te, favoritfilten, favoritstolen, balkongen och några tända lyktor. Vem vet, kanske gäller det att passa på med njutningarna innan någon vulkan vaknar igen, flygtrafiken stannar och himlar och ögon blir svarta.

Det är ju inte som att det inte har hänt förr.

I eftermiddags såg jag hur en flicka som kom gåendes längs Svartbäcksgatan blev ikappcyklad av någon hon måste ha känt. Han lämnade över ett fång vildblommor med blåklockor som slingrade sig ner över hans armar när han räckte över dem. Det fina i det hela var att hon såg så unikt överraskad ut, som att ingen någonsin hade gett henne blommor förut. Hon fick en kyss på kinden och så cyklade han iväg.

Det finns nog nästan inget finare än att överraska någon som verkligen inte väntar sig det. Så mycket man vill men så lite man vågar.