Jag gick Sysslomansgatan hem. Den gatan bär med sig många minnen. Flera kvällar i veckan brukade jag vandra på en av mina vägar tillbaka, förmodligen från Genomfarten, längs ån eller över Domkyrkoplanet tills jag snuddade vid den och följde dess svepande väg fram till busshållplatsen utanför Studentbokhandeln. På den tiden var jag mer fylld på tankar än den några år äldre person jag har blivit. Jag flätade in dem i håret och lät dem alltid följa med på äventyren till andra sidan ån. Nästan varje dag under tre års tid hoppade jag av bussen på motsatt sida för att sedan vika av och gå upp mot Katedralskolan. Sedan ner på stan. Sen tillbaka igen. Jag återvände alltid till Sysslomansgatan innan jag lämnade Uppsala. Nu vandrar jag längs den än oftare. Och den ändrar sig inte en millimeter. Jag ser fortfarande samma körsbärsträd, samma restauranger, samma busshållplatsskylt, samma skuggor som kommer gåendes men bara en sak skiljer sig. Storleken på mina skor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En semester har passerat men sommaren klänger sig trilsket och kanske något ursäktande kvar vid knutarna. Jag har grubblat ganska mycket de här månaderna och grubblar till viss del fortfarande. ...

Äntligen en dag som kan räknas som okej. Jag grät varje dag i tretton dagar fram tills igår. Mitt huvud har varit fyllt av mjuka tassar, fingrarna genom pälsen en sista gång och särskilt fullt av den vassa kanyl som leddes in i blodet på älskade lill...

  Älskade trollunge, nu sover du under liljor, sippor och hyacint. Aldrig mer dina mjuka öron, djupa suckar av välbehag, våldsamma pussattacker eller huvudet uppmärksamt på sned. Aldrig mer trängas framför braskaminen i vintertid och slumra i en k...