Tretton minuter i tre, fredagen den trettonde maj nittonhundraåttiotre. Då kom jag till världen. Hela tjugoåtta år sedan idag. Mitt i natten och oväder var det. Typiskt mig!

Efter några veliga arbetsintervjuer satt jag till sist i ett ljust rum i soliga Ulleråker. Tre sjuksköterskor med inriktningen psykiatri satt i en halvcirkel mitt emot mig för att försöka ta reda på om jag kunde passa in på deras avdelning. Efter fyrtiotre minuters frågestund gick jag därifrån med ett ovanligt lugn i kroppen. Dock med vetskapen om att förmodligen skulle jag få ett nej, åtminstone på grund av noll arbetserfarenhet. När telefonen ringde dagen efter och det blev ett JA trodde jag knappt vad jag hörde.

Jag har fått mitt första sjuksköterskejobb! De tror att det kan gå bra. De kände att jag har båda fötterna på jorden. Jag är helt överlycklig och övertygad om att de kommande tre månaderna kommer att lära mig mycket! Samma dag blev M erbjuden ett vikariat på en avdelning i stan. Båda på heltid, båda med kompletterande ledsagarjobb. Det lär bli en prövningarnas sommar, men som jag ser fram emot den ändå!

Det har undersökts mycket under senare tid kring musikens effekter på stress. Forskare ska nu ha kommit fram till att personer som lyssnar på musik de mår bra av får sänkta nivåer i blodet av binjurehormonet kortisol som utsöndras vid till exempel rädsla eller stress. Kortisol i långvarigt omlopp kan bidra till ökad glukosbildning i levern (vilket höjer blodsockret) och ett sänkt immunförsvar. Djupandning (till exempel att andas in i ca 10 sekunder och sen andas ut i ca 10 sekunder och repetera det x 10 kanske två-tre gånger om dagen) ska också sänka halterna av kortisol (även adrenalin och noradrenalin) i blodet och utlova en harmonisk effekt på kroppen. Andningsteknik kan också visa positiva effekter vid olika smärttillstånd. Så lyssna på favoritmusiken, djupandas några gånger varje dag och hjälp kroppen att må lite bättre. Själv lyssnar jag på det här och himla ofta också sånt här. Fina grejer det.

(Källhänvisningar som är så himla viktigt kunde jag inte dribbla in eftersom jag läst informationen i tidningar och inte på nätet, men den som misstror mina ord klarar säkert av att själv leta upp pålitlig och vetenskaplig fakta om ämnet!)

Jag vaknade nydrömd och vimmelkantig men vände dagen kvickt med grapefrukt, blå små bär och starkt, starkt kaffe. Det har rört sig en sval tystnad i lägenheten sedan dörren låstes utifrån vid halvtolvsnåret. Jag har haft händerna i jorden hela eftermiddagen, pysslat och sått paprikafrön, några olika citruskärnor och hjälpt några palmer och pelargoner ner i större krukor. Visserligen borde man så tomater och annat eftersom man vet att matbutiksvarorna besprutas med massor av kemikalier men det får bli ett senare projekt. Det känns skönt och fräscht att veta vad det är man äter, även om det bara är en liten del av det stora. Man får i sig så mycket otäckheter på andra sätt, läs det HÄR inlägget från Underbaraclaras blogg som summerar den viktiga dokumentären Underkastelsen på ett strålande sätt!

Nu värker ryggen sådär välbekant och solen är på väg bort. Dagen får avslutas med en av de röster jag favoriserar mest. Känns som ett lagom avslut på en lång och vilsen dag.

Sitter som många gånger fången i min egen efterglöd. Dagen, som skulle bli så stor, lurade mig rakt in i kvällssol och lata tankar om hur skönt det skulle vara att vila, reflektera, samla styrkorna och sparka svagheterna ur bild. Jag sänkte garden och snavade in i en helveteslabyrint, lika varnande som drömmar man vet att man drömt förut. Ett rum enbart bestående av mig och väggar. Färglöst och formlöst. Fängslande fast på det icke-fascinerande sättet.

Jag fick ett erbjudande så tilltalande att jag borde ha förstått att det inte skulle dröja länge innan det var spårlöst försvunnet. Annat vore inte rimligt, jag vet ju det. Det är bara det att trots att kropp och själ siar med nittionio procents säkerhet så finns där likt förbannat ett litet, nästan obefintligt uns drömska. Som bubblar och brinner och med bejakande begrundan sätter den sista procentandelen

till Hoppet.

M och jag sitter klistrade varje vecka när det är dags för Jeremy Wade att battla blodtörstiga sjöodjur. Sedan M landade sin flerakilosgädda har jag haft stor respekt för vad som kan lura under ytan. Att hon högg betet strax intill en liten men ändock besökt badstrand är också ganska läskigt.

'It ain’t no use to sit and wonder why, babe
If you don't know by now
An’ it ain’t no use to sit and wonder why, babe
It don't matter, anyhow
When your rooster crows at the break of dawn
Look out your window and I’ll be gone
You’re the reason I’m trav’lin’ on
Don’t think twice, it’s all right'